Följande är hämtat från StamFiket och är från slutet av 1990 skrivet av signaturen PJ, där reder han ut begreppen kring avel med besläktade hästar. Exemplen är från äldre individer, men blodslinjerna är ändå de som är aktuella ännu idag i amerikansk avel, samt att blodslinjerna även numera återfinns  på de framgångsrika franska travarna och de franska avelshingstarna. 

Om en kvinna skulle få barn med sin egen systerson skulle säkerligen en del personer i omgivningen höja på ögonbrynen. Det kallas inavel när två släktningar paras på detta sätt, och ordet har i allmänhet i negativ klang - oavsett om vi pratar kungahus eller husdjursavel. Enligt vetenskapen är inavel av ondo då det leder till sjukdomar och sämre livskraft. 

Denna bakgrund kan det vara intressant att studera en av svenskt travs största talanger på senare år, hambletoniandeltagaren Easy Lover 13,2a 1,4 milj. kr. Han är resultatet av den nyss nämnda korsningen då hans mor, superstoet Delmonica Hanover, är syster (låt vara bara halvsyster) till hans farmor Matina Hanover. Easy Lover är hårt inavlad men likväl mycket bra.

Av denna anledning har naturen försett oss och hästarna med mekanismer som gör att vi inte parar oss med nära släktingar. Hos hästarna fungerar det så att en hingst i en flock inte parar sig med sin egen mor eller de döttrar som växer upp i flocken. Vid en viss ålder lämnar flockens unghästar flocken och nya ungston ansluter utifrån, vilket leder minskad risk för inavel. 

Om nu inavel inte är önskvärt generellt vad finns det då för motiv till att använda det i det enskilda fallet? Svaret är givetvis att vissa individer har en överlägsen avelskraft. Genom inavel hoppas man öka inflytandet från en sådan individ och på så sätt få fram en bra avkomma. 

Det är alltså viktigt att den gemensamma anfadern/modern är av högsta klass vid inavel. Det är också viktigt att känna till individerna man avlar på. Precis som vid avelsarbete i övrigt gäller det att kompensera individerna för deras dåliga egenskaper samtidigt som man försöker behålla de bra. Stig H. Johansson ville betäcka Queen L. med Armbro Goal för att han insåg det lämpliga i att förstärka inflytandet från Speedy Crown hos Queen L. som helt klart är mer präglad av morfar Tibur. Resultatet av denna korsning skulle ha blivit lika hårt inavlad som exemplen ovan, men tanken var knappast helt fel. 

Har vi då sett några allvarliga tecken på inavelsdepression hos travarna? Frågan gäller främst de amerikanska uppfödningarna, eftersom inaveln drivits längst där. De flesta amerikanska uppfödare tycks inte vara särskilt oroade och den amerikanska travaren är fortfarande överlägsen i unghästsammanhang. En del tränare menar att hållbarheten har försämrats, medan andra hävdar att det snarare är så att hästarna blivit så otroligt talangfulla att det är lätt att köra för fort på ett tidigt stadium. 

Mer påtagligt är den dåliga fertiliteten hos många amerikanska hingstar. Champion Valley Victory är ett exempel och flera av hans söner tycks ha ännu större problem, bl a Victory Dream och Bullville Victory. Detta kan vara en effekt av inavel, men även andra faktorer kan ha bidragit. 

I Sverige och övriga Europa har vi förutom amerikanskt blod tillgång till franskt och i många länder också inhemska stammar. Därför har vi här mindre problem med inavel än i USA. Linjeavel Hittills har jag bara använt begreppet inavel. Detta ord har en negativ värdeladdning och för att uttrycka en systematisk mild form av inavel i syfte att förstärka inflytandet från en högklassig anfader/anmoder brukar termen linjeavel användas. Det finns ingen exakt gräns mellan in- och linjeavel, men en ofta citerad modell är den som framförs av James C. Harrison i den klassiska travboken Champion. 

Harrison beskriver inavel utifrån vilka led den gemensamma anfadern eller anmodern finns. Easy Lover har Speedy Count i andra respektive tredje ledet och sägs således gå tillbaka 2+3 på Speedy Count. (Ofta används också beteckningen 2x3 för detta, men i min upplaga av Champion står det med plustecken så jag kör med det.) Rex Trot och Feroce d'Or har också 2+3-korsningar på sina respektive dubbla anfäder.

Korsningar där summan av de två numren blir 3 eller 4 (1+2, 2+2, 1+3) kallas incest. 

Är summan 5 eller 6 (2+3, 2+4, 3+3) är det inavel

Linjeavel blir det om summan är 7 eller 8 (3+4, 4+4, 3+5, 2+5). 

Är summan större än åtta betraktar Harrison det som outcross.

För det andra är frågan hur man ska se på korsningar där det finns mer än en gemensam anfader eller där en hingst förekommer på fler än två ställen på nära håll i stamtavlan. Vi kan ta exemplet CR Kay Suzie. Förutom att hon är 3+3-avlad på både Speedy Crown och Somolli så har hon 4 korsningar på Star's Pride inom 4 generationer. Korsningarna på Star's Pride kan beskrivas som 3+4+4+4 och tycks möjligen vara mindre utmanande än 3+3-korsningarna, i alla fall om man får för sig att summera generationsnumren. I själva verket är båda CR Kay Suzies föräldrar inavlade på Star's Pride och således är hon själv hårt inavlad på denne hingst.

Här följer en förteckning över olika hingstar och hur de fungerat i linjeavel, men kom som sagt ihåg att slutsatserna är osäkra. Materialet bör användas så att man undviker korsningar som visat sig fungera dåligt, snarare än att man försöker upprepa en skenbart lyckad strategi. 

Star's Pride Historiens mest betydelsefulla travhingst har också blivit ett paradexemplet på en hingst som går mycket väl att linjeavla på. Hos moderna amerikanska travare är det mer regel än undantag med många och nära korsningar på Star's Pride. Vi har redan sett CR Kay Suzie(3+4+4+4) och i övrigt finns J.R.Broline(3+3+4), Kosar(3+4+4), Alf Palema(3+3), Mr Lavec(3+4) Somatic(2+3), Royal Troubadour(2+3), Baltic Speed (3+4), Valley Victory(4+4+5+5), Peace Corps(3+4+5+5) , Napoletano(2+4), Cumin(2+4), American Winner(2+4), Pine Chip(4+4), Bowlin for Dollars (2+3+4) och många fler. 

I Europa har vi sett Ina Scot(3+4+5), Shan Rags(3+3), Atas Fighter L.(2+3), Jet Ribb(3+3), Limestone Hawaii(2+4+5), Jupiter Hornline(3+4), Alv Richcrop(3+4), Viking Kronos(3+4+5), Clipton(3+4) m.fl. 

Linjeavel på Star's Pride har t.o.m. visat sig framgångsrikt i Frankrike, där det bland annat gett upphov till avelshingstarna Bon Conseil(3+4) och Extreme Dream(3+4) (båda efter Florestan-söner och undan Kimberland-stoet Tahitienne). 

Florican Känt exempel på en hingst som inte lämpar sig för linjeavel. "Hård linjeavel på Florican ger ofta mycket gracila hästar, ibland med ben som kvastskaft" (S. Lindblom, 1994). En genomgång av Pershings avkommor visade att han lyckats dåligt med ston med Florican-blod (Florican är morfar till Pershing). Undantagen var Newmarket S(3+3) och Emilie Palema(3+3) (Adler, Lindfors, Philipsson, 1997) och i övrigt finns avelshingstarna Predominant(3+3) och Foolish Crown(4+4+5), halvbröderna Jet Håleryd(3+4) och Lambro Håleryd(3+4) samt helbröderna Socrates, Sandman och Sunglow Lobell(3+3). 

Hoot Mon Hingsten med det överlägsna löphuvudet hade ett hårt humör som ibland visar sig vid linjeavel. Denna linjeavel är emellertid inte särskilt vanlig då Hoot Mons inte fick någon rikitgt stor son i amerikansk avel. Ett exempel är i alla fall Marcon Lep(2+4) och denne hade verkligen ett formidabelt löphuvud. Även Suitcase(4+4) och J.R. Broline(4+4+5) är linjeavlad på Hoot Mon. 

Speedster Speedster är känd för sin fantastiska aktion och har i linjeavel gett upphov till Mack Lobell(3+3), och ingen kan väl klaga på dennes rörelsemönster. I övrigt finns Winky's Gill(3+3), Traffic Jam(3+4), King Conch(3+4), To the Gate(3+4), Prince Mystic(3+4), Kosar(4+4) Easy Lover(3+4+4) och många fler. 

Speedy Scot Också mycket vanlig i amerikanska travares stamtavlor. Pine Chip(3+4), Jupiter Hornline(3+4), Alv Richcrop, Tap In(3+3), Mr Lavec(3+4), Jolly Rocket(4+4), General November(3+5) m.fl. 

Speedy Crown Linjeavel på Speedy Crown har varit fantastiskt framgångsrikt i USA på senare tid. Väldigt många av Valley Victorys bästa avkommor har Speedy Crown som morfar, vilket innebär en 2+4-korsning (Victory Dream, Donerail, Bullville Victory, Lindy Lane, Dancer's Victory, Yankee Glide, Armbro Mascara, Armbro Monarch, Act of Grace, Profilic Lady) Hos Mr Vic och Foot Bowl finns Speedy Crown ett led längre ned på moderssidan (3+4). I övrigt finns CR Kay Suzie(3+3) och Wesgate Crown(2+3). I Sverige börjar det också dyka upp hästar linjeavlade på Speedy Crown, även om de än så länge inte är lika många. Bland annat finns 2-årsstjärnan Com Interest(3+3) och danske Axwill(3+3). 

Nevele Pride Nevele Prides söner har lyckats bra i Sverige och linjeavel på honom är också fullt gångbart: Rite on Lite(2+4), Malabar Man(4+4), Union Shark(3+4), Black and White(2+3), Gift Box(3+4), Juicy Details(3+4), Reel Mess(2+4), Nice Trot(3+3), Tassel Tutiluren(3+3), Atom Diamond(3+3), Mirac Nygranne(3+3). Det är intressant att notera att Menhammar satsar mycket hårt på denna linjeavel. Till kriterieauktionen nyligen hade man anmält 1-åringen Datum med inte mindre än fyra korsningar på Nevele Pride(4+4+4+5). 

Super Bowl Framhålls ofta som mer tveksamt än linjeavel på Nevele Pride, åtminstone i Sverige. Undertecknad är beredd att hålla med, men kanske beror detta på hans delägarskap i Union Kilroy(2+3), vilken var en av de där dåliga hästarna som normalt inte märks. Denna linjeavel är inte lika vanlig som den över Nevele Pride, men det har heller inte kommit fram särskilt många bra hästar. Det lysande undantaget är Good as Gold(3+3). Det finns några Sugarcane Hanover-avkommor undan Super Bowl- märrar (2+3), bäst av dessa är Front Value. 

Arnie Almahurst Med Arnie Almahurst förknippas en väldig kapacitet men också en stor portion hetta. Hans arvskraft slår igenom på ett annmärkningsvärt sätt, men att linjeavla på honom tycks som att leka med dynamit. Det finns ännu väldigt få hästar avlade på det sättet, men det är intressant att notera att Castleton Farm satsat på 2+3-korsningar på Arnie Almahurst genom att skicka sina fina Arnie Almahurst- märrar Flory Messenger (Express Ride, Harry's Bar) och Arnie's Likeness (Super Arnie) till Pine Chip (e. Arndon e. Arnie Almahurst). Ett av resultaten av detta möte, ettårshingsten Wired Pine (u. Flory Messenger), såldes nyligen på auktion i USA för 300 000 dollar! 

I Sverige har vi med stor säkerhet bara haft en häst avlad på det sättet. Han hette Florida Proborn(2+3) och var efter Arndon undan en Florida Pro-märr. Så här säger tränare Per Johansson om honom: Det är en av de mest kapabla hästar jag haft. Han kunde vara vass, men han skötte sig perfekt på banan och hade helt rätt inställning. Han vann sin första start överlägset men sedan gick han sönder i ett gaffelband och höll inte.

Bonefish Som morfar till världens två bästa(?) avelshingstar (Valley Victory och Supergill) samt far till en väldig massa fina ston kan man räkna med att linjeavel på Bonefish kommer att bli vanligt. Än så länge finns bland andra Toss Out(3+3) och Rex Trot(2+3). 

Speedy Count Också känd som en bra morfar, men denna linjeavel är knappast särskilt vanlig. Anders Crown(3+3), Easy Lover(2+3) är exempel som lyckats. 

Noble Victory Ytterligare en högt aktad morfar. Noble Victory hade ett oroligt psyke och sägs vara tveksam att linjeavla på. Det börjar emellertid dyka upp ett en del framgångsrik travare från denna linjeavel, främst gäller detta ättlingar till Balanced Image och Valley Victory: Continentalvictory(3+4), Donerail(3+4), Dancer's Victory(4+4), Lifelong Victory(4+4), Bullville Victory(3+4), Armbro Monarch(4+4), Impeccable Image(3+3), Armbro Officer(3+4).

För intressanta synpunkter på detta ämne rekommenderas premiäravsnittet av Ralph Sucées Bloodlines. Missa inte heller Quito de Talonays stamtavla nedan. Inavlade ston i aveln Många hårt inavlade ston har lyckats anmärkningsvärt bra i aveln, och i flera fall har de lämnat stora avelshingstar. 

Modern till den italienske superhingsten Sharif di Iesolo är 2+2-avlad på franske Kairos. En stor del av dennes arvskraft kommer säkert härifrån, liksom Kairos också bidragit med mycket till sin dotterson Tibur. Sharif di Iesolos fader Quick Song var också en plusvariant i aveln. Hans moder är 2+3-avlad på Spencer. 

Quito de Talonay var ett fenomen på banan och är nu en av Frankrikes ledande avelshingstar. Bland hans avkommor märks bland andra Elitloppsstoet Bahama, internationelle stjärnan Avenir de See, svenskbekantingar som Paparazzy och Novateur samt Lutfi Kolgjinis topptvååring Dame Lavec. Quito de Talonays stamtavla innehåller en hel del poänger.

Evensong, moder till Victory Song, Volo Song och fyra andra 2:00-travare är 3+3-avlad på Axworthy. 

Alma Lee (mor till världsrekordstoet Rosalind) är en annan av amerikansk travsports stora avelsmärrar. Hon är hårt inavlad (2+3) på Guy Axworthy och dennes fader Axworthy(3+4+4). 

Meadowbranch Fiori heter en intressant märr. Hennes moder Speedy Toe (mor till bl a Lindy's Crown och Shogun Lobell) är helsyster till hennes farfar Speedy Crown. Resultatet blir en dubbel 2+3-korsning på Speedy Scot respektive Missile Toe. Det är sällan man hittar en så inavlad häst. 

Meadowbranch Fiori såldes som andelshäst i ett inte alltför seriöst upplägg, men gick inget på banan och finns nu i svensk avel. Hennes två första avkommor (ston efter Super Bowl) har startat som 2-åringar och tjänat över 100 000 kr. Tiden får utvisa om hon kommer att lämna någon storstjärna, förutsättningar finns men det är naturligtvis långt ifrån säkert.

Om två icke-besläktade hästar korsas upphör dubbleringen i många anlag, inaveln bryts och med den dess dåliga effekter. Det är detta som brukar kallas korsningseffekt eller heterosis. 

I Europa har vi haft stora framgångar med att blanda franskt och amerikanskt blod. Och visst borde kunna uppnå en välgörande heterosiseffekt genom att para en amerikanska och franska travare, vilka härstammar från helt olika linjer. Paradoxalt nog tycks inte heterosis ligga bakom dessa framgångar. 

Visst har vi upplevt travare som Coktail Jet, Defi d'Aunou, Callit, Lovely Godiva, Piper Cub, Ata Star L och Peace on Earth, men faktum är att större framgångar har nåtts när korsningsprodukterna satts i aveln och åter korsats med amerikanskt eller franskt blod. 

I Sverige är det i stort sett bara Tibur som lyckats i 50-50-korsningar med amerikanskt blod, men även där var startprocenten låg. Däremot har många franska hingstar tagit revansch som morfäder och det finns till och med undersökningar som tyder på att 25% franskt blod är mest framgångsrikt. 

I Italien och Frankrike har Sharif di Iesolo och Florestan visat sig vara bättre som avelshingstar än de var på banan och deras avkommor med 25 eller 75 procent franskt blod har varit mycket framgångsrika. 

Av detta kan man sluta sig till att det inte är i första hand heterosis som ligger bakom succén för fransk